Del 9: Färdig!

Men hörrni - jag hann! Jag har visserligen varit hemma idag, men jag har inte enbart lagt golv, och klockan åtta vek jag in den sista brädan, och döm om min förvåning när den bara pluttade in sig lydigt och raskt! Jag hade väntat mig att få banka bort spont, svettas och bända, eftersom jag dels hade elementet som var i vägen, och dels elementrören som skulle matcha hålen jag borrat, men det blev ett riktigt antiklimax. Nu har jag plockat undan verktygen, försökt komma ihåg var de låg innan vi satte igång, och så har jag dammsugit och dammsugit, och såhär ser det nu ut:


Lärdomar dragna:
1. Knacka ihop kortsidorna innan man viker in längderna. Det skulle ha sparat mig timmar om jag hade gjort det från början.
2. Mät lite noggrannare. Nu kommer vi att behöva kvartsstav för att dölja mina missberäkningar. Det är ju lite synd att jag började närmast trappen, för längst in i rummet, under där soffan kommer att stå, ser det riktigt prydligt ut.
3. Skaffa gärna en vinkelhake. Det hade varit fint.
4. If all else fails kan man alltid knacka bort sponten och skjuta in brädan istället för att vika in den. Det är särskilt välkommet vid dörrfoder. Men man bör nog inte göra det för ofta - sponten är nog där av en anledning.
5. Jag är väldigt glad över den fina sticksågen jag gav Peter i julklapp, liksom alla andra fina verktyg jag hittat i gömmorna. Och jag hade aldrig hittat dem om allt inte var så välorganiserat och uppmärkt. Bravo Putte!

Sen ska man definitivt ha fina och snälla och hjälpsamma kompisar! Ett alldeles särskilt gyllene tack till Lars, som hjälpte mig både i onsdags och i söndags (och nånting säger mig att han dök upp i söndags för att han redan på onsdagen förstod att jag inte skulle fixa det själv...), och också tack till Olof och Lövis för fina och oändligt välkomna insatser! Det är faktiskt rätt jobbigt att lägga golv själv. Det är tungt, det tar tid och det är tråkigt att vara ensam (särskilt när nåt går snett på ett helt nytt sätt och man tänker att nu är det klippt!).

Nu är det dags för resten av välkomstpiffandet (som förmodligen mest kommer att bestå av att försöka få bort sågspånen från gud vet allt). Imorrn hämtar jag Peter kl 17.20 på Arlanda, och jag kommer förmodligen att kissa på mig av spänning innan vi ens har hunnit hem. Jag undrar om han kommer att bära upp sina resväskor på sitt rum direkt, som han brukar, eller om han kanske kommer att känna trädoften redan när han kliver in i hallen. Jag lovar en del 10: Slutrapportering med utvärdering.