Del 10: Hemkomsten

Del 9: Färdig!

Men hörrni - jag hann! Jag har visserligen varit hemma idag, men jag har inte enbart lagt golv, och klockan åtta vek jag in den sista brädan, och döm om min förvåning när den bara pluttade in sig lydigt och raskt! Jag hade väntat mig att få banka bort spont, svettas och bända, eftersom jag dels hade elementet som var i vägen, och dels elementrören som skulle matcha hålen jag borrat, men det blev ett riktigt antiklimax. Nu har jag plockat undan verktygen, försökt komma ihåg var de låg innan vi satte igång, och så har jag dammsugit och dammsugit, och såhär ser det nu ut:


Lärdomar dragna:
1. Knacka ihop kortsidorna innan man viker in längderna. Det skulle ha sparat mig timmar om jag hade gjort det från början.
2. Mät lite noggrannare. Nu kommer vi att behöva kvartsstav för att dölja mina missberäkningar. Det är ju lite synd att jag började närmast trappen, för längst in i rummet, under där soffan kommer att stå, ser det riktigt prydligt ut.
3. Skaffa gärna en vinkelhake. Det hade varit fint.
4. If all else fails kan man alltid knacka bort sponten och skjuta in brädan istället för att vika in den. Det är särskilt välkommet vid dörrfoder. Men man bör nog inte göra det för ofta - sponten är nog där av en anledning.
5. Jag är väldigt glad över den fina sticksågen jag gav Peter i julklapp, liksom alla andra fina verktyg jag hittat i gömmorna. Och jag hade aldrig hittat dem om allt inte var så välorganiserat och uppmärkt. Bravo Putte!

Sen ska man definitivt ha fina och snälla och hjälpsamma kompisar! Ett alldeles särskilt gyllene tack till Lars, som hjälpte mig både i onsdags och i söndags (och nånting säger mig att han dök upp i söndags för att han redan på onsdagen förstod att jag inte skulle fixa det själv...), och också tack till Olof och Lövis för fina och oändligt välkomna insatser! Det är faktiskt rätt jobbigt att lägga golv själv. Det är tungt, det tar tid och det är tråkigt att vara ensam (särskilt när nåt går snett på ett helt nytt sätt och man tänker att nu är det klippt!).

Nu är det dags för resten av välkomstpiffandet (som förmodligen mest kommer att bestå av att försöka få bort sågspånen från gud vet allt). Imorrn hämtar jag Peter kl 17.20 på Arlanda, och jag kommer förmodligen att kissa på mig av spänning innan vi ens har hunnit hem. Jag undrar om han kommer att bära upp sina resväskor på sitt rum direkt, som han brukar, eller om han kanske kommer att känna trädoften redan när han kliver in i hallen. Jag lovar en del 10: Slutrapportering med utvärdering.

Del 8: Framsteg!

Kvällen fick en seg början. Den sista dörrposten (potentiell filmtitel!) ställde till problem, men det var mest mitt fel eftersom jag inte gjorde som Lars lärt mig, dvs knacka bort sponten och trycka biten på plats. När jag gjorde det gick det fint. Men fan vad det tar på krafterna det här! Jag förstår varför snickare är hunkiga. Golvläggning är bra träning. Hoppas att jag också hinner bli hunkig till på fredag.

Nu har jag rullat ut näst sista våden papp (som ligger mellan plastmattan och nyfingolvet), och flyttat över verktyg och dammsugare till det redan lagda golvet (jag la en trasmatta emellan). Det närmar sig! Men det gör dessvärre fredagen också. Fortfarande oklart om jag behöver ta ledigt. Jag tror nog att jag behöver mer tid än imorrn kväll, även om golvläggningshastigheten ökar exponentiellt. Jag måste ju hinna det andra fiffandet också - snygga till i köket, ta ut sopor och raka benen.

Del 7: Framsteg?

Detta kan vara den första kvällen som inte slutar med en suck och ett nederlag. Men det var nära ögat även denna gång.

Jag har, efter lite väl lång betänketid och många fadäser, kommit fram till att det är smartast att knacka ihop alla kortsidor innan man viker hela längden på plats. Trots att det står annorlunda i bruksanvisningen. Bruksanvisning schmuksanvisning! För att klara detta på två händer använder man sig av gaffelpärmar, som pallar upp brädorna i vinkel innan man skjuter in dem. Peters ordning och reda är till och med bra att ha när man lägger golv! Bara att hämta i bokhyllan. Han har hur många som helst!

En annan oortotox lösning är den på problemet med att baksmällan hoppar iväg när man bankar på den. Jag har försökt med böcker, små verktygslådor och andra relativt små men tunga saker, men de glider bara iväg såklart. Lösningen: en alldeles lagom gummerad hantel!

Nu har jag precis öppnat den femte paketet parkett. Det betyder att jag är mer än halvvägs! Kan det vara möjligt att hinna klart innan torsdagen är till ända? Är det till och med möjligt utan att ta ut en semesterdag? Spänningen är olidlig...

Del 6: Ont i kroppen

Idag är en lite motig dag. Jag fick inget mer gjort igår kväll efter fikat. Hade svårt att ens lyfta armarna, och idag är jag öm i hela kroppen. Jag har mailat min franskfröken och sagt att jag inte kommer på kursen ikväll, eftersom jag inser att jag behöver all tid jag kan få för att få ihop golvet. Jag har också googlat en del på "byggmax parkett kortsidor" och det visade sig att jag är långt ifrån den enda som har svårt att få ihop kortsidorna. "Man får vad man betalar för" verkar dock enbart gälla kortsidorna, och inte golvet i sin helhet. Andra som lagt golvet för flera år sen är fortfarande nöjda. Hurra! Tipset från andra golvläggare är dock att knacka ihop kortsidorna först, och sedan vika hela längden på plats. I det läget hade det varit bra att ha några fler armar, men man kan tydligen försöka palla upp golvet med klossar när man ska vika in det. Det är definitivt värt ett försök. Att köpa en liten slägga istället för hammare ska också vara bra, tydligen. Det får kanske bli en tur förbi en järnaffär på hemvägen...

Del 5: Nya tag

Väl hemma från tjejhelg på Värmdö var det dags för att prova de golvläggningstips J-E gav mig i fredags. Hörselskydd och snajdiga skyddsglasögon för sågningen har införskaffats. Sankt Lars, som han numera kallas, anslöt och räddade återigen hela projektet. Dagens oöverstigliga hinder var att få den bit på plats som både skulle in under dörrkarmen i höger sida och passa ihop med föregående bit på vänster sida, samtidigt som den skulle vikas in och var delvis för bred för det, eftersom den är 4,5 cm kortare vid väggen än i dörröppningen. Jag var i färd med att plocka ner dörrkarmen när Lars kom, och efter att vi erfarit att den inte ens gick att ta loss var nöden stor. Sankt Lars kom däremot på den snillrika idén att helt enkelt knacka bort sponten längs långsidan, så brädan inte längre behövde vikas in utan kunde knackas in istället. Sagt och gjort. Skitbra.

Sen fortskred arbetet med endast några mindre aber (såsom brädor som kapas för korta och brädor som kapas i fel ände). Efter att Lars avvikit kämpade jag på för egen maskin, men har nu kommit till en kortända där den hopplösa baksmällan (verktyget alltså) inte gör det den ska, brädjävlen sitter som berget 4 mm från den plats där den borde sitta som berget. Nu ömmar hela kroppen, och den fysiska utmattningen efter några timmars arbete kom lite som en överraskning. Jag hoppas att lite kvällsfika kan ge mig lite nya krafter, så jag kan hinna lägga en rad till innan läggdags. Sen har jag bara två kvällar kvar; måndag har jag franska, tisdag och onsdag är det golv, och torsdag behöver jag nog för att städa upp eländet. I värsta fall får jag hoppa över franskan - jag har ändå inte hunnit göra hela läxan...

Del 4: Professionell rådgivning

Allt gott i mitt liv har jag Orrbol Rasbokil att tacka för.

J-E hade vänligheten att efter mitt panikanrop på Facebook ringa upp och förklara ett och annat. Bland annat visade det sig att anledningen till att det gick sjukt dåligt igår är 1: att jag lägger från höger till vänster och inte tvärt om (som det står i instruktionen) och 2: att de tre första varven alltid är helt överjävliga, innan golvet har tillräcklig tyngd för att hålla emot slagen.

För att förklara mig så började vi lägga från höger för att vi har en dörr längs långsidan upp till höger, och för att få den brädan på plats var vi tvungna att börja med den. Det finns dock inget som hindrar att jag nu byter håll. Vinsten med det är att slå på "hane" och inte "hona", vilket golvet är gjort för, och då ska det tydligen gå lättare.

Den andra parametern, tyngden, kan åtgärdas genom att antingen ta loss distanserna så att golvet ligger dikt an mot väggen, så att väggen håller emot, eller att parkera några vänner på de redan lagda brädorna för att tynga ner golvet. Eftersom golvet ligger inkilat i ovan nämnda dörröppning blir lösningen att parkera kompisar, helt enkelt. Eller, vilket jag finner aningen mer troligt, mig själv, medan Lars bankar.

Nu är det fredag och dags för tjejhelg och lite vila, och på söndag ska jag köpa handskar (jag får blåsor!), skyddsglajor (till sågningen) och öronskydd, samt förhoppningsvis hämta upp en taggad och oändligt snäll och hjälpsam Lars.

Del 3: Fortsättningen

Ikväll trodde jag nog att vi skulle ha hunnit halvvägs ut på golvet, Lövis och jag. Så är inte fallet. Vi har fått två små stumpar på plats, sen gav vi upp.

Igår lämnade vi en bräda olagd, eftersom det var sent och den bara skulle kortas några millimeter för att passa. Jag började i den änden idag, och sågade av brädan och klickade den på plats, men det var lögn så in i helvete att banka fast den i sidled mot brädan innan. Jag trodde nåt hade fastnat emellan, men det hade det inte. Jag gav upp flera gånger, innan Maria tyckte att vi skulle ta lös den och ta en annan bräda. Jag började förklara varför det inte går att göra så, när jag kom på att det kanske visst går. Vi lyfte loss hela rad 2 och försökte rucka på brädstumpen, men det gick inte. Då testade vi istället att banka fast den som den låg, utan att sitta fast längs långsidan, och då gick det! Sen var det bara att vika hela längden på plats och banka ner den, och vi high five:ade och var himla nöjda.

Efter det sågade vi till första brädan som ligger i dörröppningen till Peters rum, och fick den på plats med inte alltför stora svårigheter. Vi hade flow. Sen var det dags att klicka på en fullängdare, och då gick vi bet igen. Vika in, inga problem (älskling, förstår du hur roligt det är att lägga golv när man för varje bräda får säga att man viker in den?!), men att banka den på plats i sidled är omöjligare än något jag nånsin gjort. Trots att vi bankat så flisorna ryker från mellanlägget händer absolut ingenting. Inte en halv millimeters skillnad. Vid nio gav vi upp, och jag undrar om det kan vara den aningen fuktigare väderleken som strular till det. Jag sätter mitt hopp till torrare väder och Lars' råstyrka på söndag.

Det vi trots allt hann göra idag var att såga av dörrfodret på högersidan av Peters dörr (tack Lövis!), och jag fick loss fodret runt sovrumsdörren utan att ha sönder något. Jag är rätt besviken på att det tjorvade så, och hoppas att söndagen för mer tur med sig. Tänk om jag inte hinner klart!

Del 2: Första läggningskvällen

Olof följde med mig hem från stan, Lars kom en timme senare. Då hade Olof hunnit lyfta ut en del möbler och rycka bort de sista listerna, och jag lagat mat och fixat lite godis (för moralen). Vi gick igenom planen vid middagsbordet, och Lars var imponerad av i stort sett allt utom laguppställningen. Formellt sett var han själv mest kvalificerad, eftersom han dels är uppvuxen på en brädgård och dels har sett ett golv läggas tidigare, men det verkade ändå - lite överraskande - som om mitt ihärdiga golv-googlande gett mig en teoretisk ledning. Olofs kvalifikationer var försumbara, även om Jenny i måndags kommenterade hans deltagande med att det vore bra om han gjorde nåt med de där musklerna han byggt.

Projektet började i att rota fram verktyg, och sen att på något smidigt sätt kapa dörrfodren i nederkant. Olof kom att utveckla en särskild talang för just detta, för vilket jag kommer att vara honom evigt tacksam. (Han fick också förmånen att leka med Peters Dremel MultiPro. Dessvärre gick den skivan som var tillräckligt stor för att kapa dörrfoder av, så lyckan var kortvarig.) Stor möda lades sedan på att få till första golvraden - först ska det kapas så att det blir en "tunga" in i dörröppningen till skrubben, och sen ska nästa bräda fasas av ytterligare för att följa översta trappsteget. Det kan låta enkelt nog, men det tog ett par timmar. Vi turades om att köra sticksågen, att dammsuga, att rita (med "Steffon" som linjal, dvs den gamla mässingslisten som legat vid trappen). Första försöket med första brädan gick åt skogen, eftersom vi räknat fel på bredden på den del som skulle ligga i dörröppningen. Dörrfodrets vinklar gjorde att det blev ett hål på varje sida - inte så snyggt! Som tur var kunde den felsågade brädan användas till nästa etapp, så svinnet blev noll. Vi fortsatte karva ur dörrposten, och ritade en ny och bredare bräda. Ett tag funderade jag på om vi höll på att karva av en regel, vilket ju vore lite synd, och medan Lars sa "aha, du tänker så" sa Olof "regel?". Vid en närmare inspektion verkade det inte vara regeln vi karvade i, så jag kände mig snart lugn igen. Tillfredsställelsen var stor när första brädan passade i dörröppningen utan att uppvisa hål.

Nästa bräda var ett IQ-test av Guds nåde. De första 17 centimeterna skulle den vara lika bred som föregående bräda, men sen skulle den bli lite smalare, och sen ännu lite smalare. Kan ju låta enkelt, men vid halv elva på kvällen var det en utmaning. Första försöket blev sådär - väggen visade sig nämligen vara allt annat än rak. Vi jämnade till brädan lite, och fick den på plats och den var rak, men närmast trappen hade all luftspalt försvunnit mot väggen. Jag gjorde bedömningen att det var försumligt och inte skulle påverka golvets kvalitet, men jag insåg också att eftersom inga lister kommer att vara på plats när Peter kommer hem så är det lika bra att såga till den ordentligt, så det ser kompetent ut. Sagt och gjort. Därefter kapades sista brädan på både längden och tvären, och sen var första raden klar. Hurra!

Med stor och befogad entusiasm visade jag sedan mina mannar hur enkelt det var att fortsätta - man tar den avsågade resten från sista brädan och lägger den först i nästa rad, sen en helt ny planka (utan att behöva såga!!), klick och böj och bank och klart. När vi sedan sågade sista brädan på andra varvet en gnutta för lång, och då var klockan närmare midnatt så jag tackade teamet för en fantastisk kväll och skickade hem dem. Lars lovade återkomma vid behov - det blir på söndag.

Det klokaste jag gjorde var nog ändå att kommendera ut TV'n från rummet. Först tänkte jag att den var på tryggt avstånd från snickrandet, men sen tänkte jag att den kanske blir skräpig. När den var utburen dunkade jag en planka in i väggen där den suttit. Svettigt.

Ikväll kommer Lövis, och då ska vi lösa problemet med hur man får brädor på plats när de är sista brädan på ett varv men också ska in under ett dörrfoder, dvs egentligen behöver läggas en bit bort från nästa planka för att kunna bankas på plats, men då bli alldeles för kort för att passa under dörrfodret. Jag tror lösningen heter stämjärn och spackel.

Del 1: Inköp

Åkte till Byggmax vid tio. Jag var där och rekade i onsdags, när jag hade lånat bilen för att åka på konferens i Sigtuna, och pratade då med en helt ok snubbe om mina planer. (Mina förväntningar om att bli behandlad som en idiot har tack och lov inte infriats, men jag har heller inte känt några vidare fördelar av att vara tjej.) Både i onsdags och idag har jag efter att ha pratat med gubbarna på Byggmax fått intrycket att jag är väldigt väl förberedd och påläst. Inga obehagliga överraskningar eller frågor än!

Jag pratade med en gubbe där, och vi gick igenom vad jag behövde. Förutom själva golvet var det väldigt lite. Ett golvläggningskit med 1) en träbit man får banka på, och 2) en "baksmälla" som man använder till sista plankan, 20 plastkilar och två rullar lumppapp. That's it. Sen kommer det att tillkomma ringar som man sätter runt elementrören och en list för trappen, men sånt kosmetiskt tar vi en annan dag. Hittade dock snygga trapplister i mässing eller ek som kommer att bli lösningen på dilemmat med att få en snygg övergång mellan ekgolv och översta trappsteget. Golv hela vägen ut och en vinkellist är svaret.

Jag var rätt nöjd när jag på egen hand fått upp tio paket parkett på vagnen. Mindre nöjd när jag skulle försöka rulla iväg den. Svettigt. Lyfte av hälften av paketen, försökte igen. Den gick att rubba, men drog bara åt höger. Kajakandet på Saras möhippa all over again, eftersom jag skulle åt vänster. Jag gick till kassan och fick hjälp av en köttig tatuerad snubbe som var oväntat vänlig. Han tyckte vi skulle lyfta tillbaka paketen jag hade lyft av och hjälpas åt, och när vi skulle lyfta påpekade han att det inte är någon idé att försöka vara macho, utan lyfta smart. Gott så.

Efter betalning baxade vi ut vagnen, och jag fick köra fram bilen. Sen var han tyvärr borta, och jag fick hjälp av en betydligt mindre trevlig snubbe (förväntningarna var höga, för han såg ut som ett popsnöre). Han hjälpte mig lyfta in grejorna i skuffen, och efter detta kom paniken sakta smygande. Jag frågade om han trodde att min plan att göra fast spännbanden i takskenorna och sen i låsbygeln i golvet på skuffen var en bra idé, och jag fick en axelryckning till svar innan han gick därifrån. I was on my own. Jag fiffade en stund (och inbillade mig allas hånfulla blickar på mig) och insåg att det läskigaste med hela utflykten var spännbanden, eftersom jag ännu inte fattat hur de funkar. Jag lyckades iaf få fast allting, med vissa oortodoxa lösningar, och halvvägs hem kom jag på hur jag skulle ha gjort istället. Spännbanden slakade mer och mer och golvpaketen svajade. Jag smög Arningeleden fram och när jag svängde av hade jag sju bilar efter mig. Håhåjaja.

Men jag tog mig hem i ett stycke, allt golv kvar i skuffen, och nu väntar jag på Sara och Jempa som i utbyte mot lunch ska få hjälpa mig att lyfta in grejorna. Golvet ska acklimatiseras i 48 timmar inomhus innan läggning - på onsdag kommer Lars och Olof!