Del 10: Hemkomsten

Del 9: Färdig!

Men hörrni - jag hann! Jag har visserligen varit hemma idag, men jag har inte enbart lagt golv, och klockan åtta vek jag in den sista brädan, och döm om min förvåning när den bara pluttade in sig lydigt och raskt! Jag hade väntat mig att få banka bort spont, svettas och bända, eftersom jag dels hade elementet som var i vägen, och dels elementrören som skulle matcha hålen jag borrat, men det blev ett riktigt antiklimax. Nu har jag plockat undan verktygen, försökt komma ihåg var de låg innan vi satte igång, och så har jag dammsugit och dammsugit, och såhär ser det nu ut:


Lärdomar dragna:
1. Knacka ihop kortsidorna innan man viker in längderna. Det skulle ha sparat mig timmar om jag hade gjort det från början.
2. Mät lite noggrannare. Nu kommer vi att behöva kvartsstav för att dölja mina missberäkningar. Det är ju lite synd att jag började närmast trappen, för längst in i rummet, under där soffan kommer att stå, ser det riktigt prydligt ut.
3. Skaffa gärna en vinkelhake. Det hade varit fint.
4. If all else fails kan man alltid knacka bort sponten och skjuta in brädan istället för att vika in den. Det är särskilt välkommet vid dörrfoder. Men man bör nog inte göra det för ofta - sponten är nog där av en anledning.
5. Jag är väldigt glad över den fina sticksågen jag gav Peter i julklapp, liksom alla andra fina verktyg jag hittat i gömmorna. Och jag hade aldrig hittat dem om allt inte var så välorganiserat och uppmärkt. Bravo Putte!

Sen ska man definitivt ha fina och snälla och hjälpsamma kompisar! Ett alldeles särskilt gyllene tack till Lars, som hjälpte mig både i onsdags och i söndags (och nånting säger mig att han dök upp i söndags för att han redan på onsdagen förstod att jag inte skulle fixa det själv...), och också tack till Olof och Lövis för fina och oändligt välkomna insatser! Det är faktiskt rätt jobbigt att lägga golv själv. Det är tungt, det tar tid och det är tråkigt att vara ensam (särskilt när nåt går snett på ett helt nytt sätt och man tänker att nu är det klippt!).

Nu är det dags för resten av välkomstpiffandet (som förmodligen mest kommer att bestå av att försöka få bort sågspånen från gud vet allt). Imorrn hämtar jag Peter kl 17.20 på Arlanda, och jag kommer förmodligen att kissa på mig av spänning innan vi ens har hunnit hem. Jag undrar om han kommer att bära upp sina resväskor på sitt rum direkt, som han brukar, eller om han kanske kommer att känna trädoften redan när han kliver in i hallen. Jag lovar en del 10: Slutrapportering med utvärdering.

Del 8: Framsteg!

Kvällen fick en seg början. Den sista dörrposten (potentiell filmtitel!) ställde till problem, men det var mest mitt fel eftersom jag inte gjorde som Lars lärt mig, dvs knacka bort sponten och trycka biten på plats. När jag gjorde det gick det fint. Men fan vad det tar på krafterna det här! Jag förstår varför snickare är hunkiga. Golvläggning är bra träning. Hoppas att jag också hinner bli hunkig till på fredag.

Nu har jag rullat ut näst sista våden papp (som ligger mellan plastmattan och nyfingolvet), och flyttat över verktyg och dammsugare till det redan lagda golvet (jag la en trasmatta emellan). Det närmar sig! Men det gör dessvärre fredagen också. Fortfarande oklart om jag behöver ta ledigt. Jag tror nog att jag behöver mer tid än imorrn kväll, även om golvläggningshastigheten ökar exponentiellt. Jag måste ju hinna det andra fiffandet också - snygga till i köket, ta ut sopor och raka benen.

Del 7: Framsteg?

Detta kan vara den första kvällen som inte slutar med en suck och ett nederlag. Men det var nära ögat även denna gång.

Jag har, efter lite väl lång betänketid och många fadäser, kommit fram till att det är smartast att knacka ihop alla kortsidor innan man viker hela längden på plats. Trots att det står annorlunda i bruksanvisningen. Bruksanvisning schmuksanvisning! För att klara detta på två händer använder man sig av gaffelpärmar, som pallar upp brädorna i vinkel innan man skjuter in dem. Peters ordning och reda är till och med bra att ha när man lägger golv! Bara att hämta i bokhyllan. Han har hur många som helst!

En annan oortotox lösning är den på problemet med att baksmällan hoppar iväg när man bankar på den. Jag har försökt med böcker, små verktygslådor och andra relativt små men tunga saker, men de glider bara iväg såklart. Lösningen: en alldeles lagom gummerad hantel!

Nu har jag precis öppnat den femte paketet parkett. Det betyder att jag är mer än halvvägs! Kan det vara möjligt att hinna klart innan torsdagen är till ända? Är det till och med möjligt utan att ta ut en semesterdag? Spänningen är olidlig...

Del 6: Ont i kroppen

Idag är en lite motig dag. Jag fick inget mer gjort igår kväll efter fikat. Hade svårt att ens lyfta armarna, och idag är jag öm i hela kroppen. Jag har mailat min franskfröken och sagt att jag inte kommer på kursen ikväll, eftersom jag inser att jag behöver all tid jag kan få för att få ihop golvet. Jag har också googlat en del på "byggmax parkett kortsidor" och det visade sig att jag är långt ifrån den enda som har svårt att få ihop kortsidorna. "Man får vad man betalar för" verkar dock enbart gälla kortsidorna, och inte golvet i sin helhet. Andra som lagt golvet för flera år sen är fortfarande nöjda. Hurra! Tipset från andra golvläggare är dock att knacka ihop kortsidorna först, och sedan vika hela längden på plats. I det läget hade det varit bra att ha några fler armar, men man kan tydligen försöka palla upp golvet med klossar när man ska vika in det. Det är definitivt värt ett försök. Att köpa en liten slägga istället för hammare ska också vara bra, tydligen. Det får kanske bli en tur förbi en järnaffär på hemvägen...

Del 5: Nya tag

Väl hemma från tjejhelg på Värmdö var det dags för att prova de golvläggningstips J-E gav mig i fredags. Hörselskydd och snajdiga skyddsglasögon för sågningen har införskaffats. Sankt Lars, som han numera kallas, anslöt och räddade återigen hela projektet. Dagens oöverstigliga hinder var att få den bit på plats som både skulle in under dörrkarmen i höger sida och passa ihop med föregående bit på vänster sida, samtidigt som den skulle vikas in och var delvis för bred för det, eftersom den är 4,5 cm kortare vid väggen än i dörröppningen. Jag var i färd med att plocka ner dörrkarmen när Lars kom, och efter att vi erfarit att den inte ens gick att ta loss var nöden stor. Sankt Lars kom däremot på den snillrika idén att helt enkelt knacka bort sponten längs långsidan, så brädan inte längre behövde vikas in utan kunde knackas in istället. Sagt och gjort. Skitbra.

Sen fortskred arbetet med endast några mindre aber (såsom brädor som kapas för korta och brädor som kapas i fel ände). Efter att Lars avvikit kämpade jag på för egen maskin, men har nu kommit till en kortända där den hopplösa baksmällan (verktyget alltså) inte gör det den ska, brädjävlen sitter som berget 4 mm från den plats där den borde sitta som berget. Nu ömmar hela kroppen, och den fysiska utmattningen efter några timmars arbete kom lite som en överraskning. Jag hoppas att lite kvällsfika kan ge mig lite nya krafter, så jag kan hinna lägga en rad till innan läggdags. Sen har jag bara två kvällar kvar; måndag har jag franska, tisdag och onsdag är det golv, och torsdag behöver jag nog för att städa upp eländet. I värsta fall får jag hoppa över franskan - jag har ändå inte hunnit göra hela läxan...

Del 4: Professionell rådgivning

Allt gott i mitt liv har jag Orrbol Rasbokil att tacka för.

J-E hade vänligheten att efter mitt panikanrop på Facebook ringa upp och förklara ett och annat. Bland annat visade det sig att anledningen till att det gick sjukt dåligt igår är 1: att jag lägger från höger till vänster och inte tvärt om (som det står i instruktionen) och 2: att de tre första varven alltid är helt överjävliga, innan golvet har tillräcklig tyngd för att hålla emot slagen.

För att förklara mig så började vi lägga från höger för att vi har en dörr längs långsidan upp till höger, och för att få den brädan på plats var vi tvungna att börja med den. Det finns dock inget som hindrar att jag nu byter håll. Vinsten med det är att slå på "hane" och inte "hona", vilket golvet är gjort för, och då ska det tydligen gå lättare.

Den andra parametern, tyngden, kan åtgärdas genom att antingen ta loss distanserna så att golvet ligger dikt an mot väggen, så att väggen håller emot, eller att parkera några vänner på de redan lagda brädorna för att tynga ner golvet. Eftersom golvet ligger inkilat i ovan nämnda dörröppning blir lösningen att parkera kompisar, helt enkelt. Eller, vilket jag finner aningen mer troligt, mig själv, medan Lars bankar.

Nu är det fredag och dags för tjejhelg och lite vila, och på söndag ska jag köpa handskar (jag får blåsor!), skyddsglajor (till sågningen) och öronskydd, samt förhoppningsvis hämta upp en taggad och oändligt snäll och hjälpsam Lars.