Del 1: Inköp

Åkte till Byggmax vid tio. Jag var där och rekade i onsdags, när jag hade lånat bilen för att åka på konferens i Sigtuna, och pratade då med en helt ok snubbe om mina planer. (Mina förväntningar om att bli behandlad som en idiot har tack och lov inte infriats, men jag har heller inte känt några vidare fördelar av att vara tjej.) Både i onsdags och idag har jag efter att ha pratat med gubbarna på Byggmax fått intrycket att jag är väldigt väl förberedd och påläst. Inga obehagliga överraskningar eller frågor än!

Jag pratade med en gubbe där, och vi gick igenom vad jag behövde. Förutom själva golvet var det väldigt lite. Ett golvläggningskit med 1) en träbit man får banka på, och 2) en "baksmälla" som man använder till sista plankan, 20 plastkilar och två rullar lumppapp. That's it. Sen kommer det att tillkomma ringar som man sätter runt elementrören och en list för trappen, men sånt kosmetiskt tar vi en annan dag. Hittade dock snygga trapplister i mässing eller ek som kommer att bli lösningen på dilemmat med att få en snygg övergång mellan ekgolv och översta trappsteget. Golv hela vägen ut och en vinkellist är svaret.

Jag var rätt nöjd när jag på egen hand fått upp tio paket parkett på vagnen. Mindre nöjd när jag skulle försöka rulla iväg den. Svettigt. Lyfte av hälften av paketen, försökte igen. Den gick att rubba, men drog bara åt höger. Kajakandet på Saras möhippa all over again, eftersom jag skulle åt vänster. Jag gick till kassan och fick hjälp av en köttig tatuerad snubbe som var oväntat vänlig. Han tyckte vi skulle lyfta tillbaka paketen jag hade lyft av och hjälpas åt, och när vi skulle lyfta påpekade han att det inte är någon idé att försöka vara macho, utan lyfta smart. Gott så.

Efter betalning baxade vi ut vagnen, och jag fick köra fram bilen. Sen var han tyvärr borta, och jag fick hjälp av en betydligt mindre trevlig snubbe (förväntningarna var höga, för han såg ut som ett popsnöre). Han hjälpte mig lyfta in grejorna i skuffen, och efter detta kom paniken sakta smygande. Jag frågade om han trodde att min plan att göra fast spännbanden i takskenorna och sen i låsbygeln i golvet på skuffen var en bra idé, och jag fick en axelryckning till svar innan han gick därifrån. I was on my own. Jag fiffade en stund (och inbillade mig allas hånfulla blickar på mig) och insåg att det läskigaste med hela utflykten var spännbanden, eftersom jag ännu inte fattat hur de funkar. Jag lyckades iaf få fast allting, med vissa oortodoxa lösningar, och halvvägs hem kom jag på hur jag skulle ha gjort istället. Spännbanden slakade mer och mer och golvpaketen svajade. Jag smög Arningeleden fram och när jag svängde av hade jag sju bilar efter mig. Håhåjaja.

Men jag tog mig hem i ett stycke, allt golv kvar i skuffen, och nu väntar jag på Sara och Jempa som i utbyte mot lunch ska få hjälpa mig att lyfta in grejorna. Golvet ska acklimatiseras i 48 timmar inomhus innan läggning - på onsdag kommer Lars och Olof!